Godzilla (1998)
Cast: (urval) Matthew Broderick, Jean Reno,
Regissör: Roland Emmerich
Bolag: Columbia Pictures
Betyg: 3/5
Efter en rad provsprängningar med atombomber i Franska Polyneisen så blir ödlor utsatta för strålning och en av dom muterar enormt mycket och efter en längre resa så har Godilla anlänt i New York.
Ganska snart så har panik utbrustit och militären måste kallas in och så även Niko (Broderick) som är biolog och även han blir indragen i jakten på Godzilla och det är han som kommer på att Godzilla är dräktig och kommer snart att lägga en massa ägg.
Men efter en mindre missöde så får Niko sparken och är på väg hem när han blir kontaktad av den mystiska Philippe (Reno) som är en fransk agent som har tagit med sitt team till New York för att ta kål på Godzilla, Frankrike känner att det är deras fel att Godzilla finns och tänker göra nåt åt det.
Efter ID4 så var Roland Emmerich ett hett byte för bolagen i USA och när det kom ut att han skulle göra en amerikansk variant på Godzilla med en budget på $ 130 m så vattnades det i munnen på många.
Efter en rejäl marknadföring och en upphaussad hype så kom den och kritiken var inte nådig och visst den spelade in pengarna i USA och hade väldigt bra siffror även i resten av världen, men dom flesta var missnöjda hur Emmerich hade tacklat Godzilla och tyckte han hade gått för mycket ifrån original Godzilla.
Men oavsett vad man tycker så har Emmerich gjort en typisk underhållningsfilm och det är ju nåt som Emmerich är expert på oavsett vad kritiker och publik tycker om han.
Tyvärr så har specialeffekter blivit så mycket bättre på 12 år och det märks ganska tydligt i Godizilla, där många av effekterna känns ganska så mossiga nu men där finns några coola effekter i filmen som funkar än, såsom broscenen i slutet av filmen, den är grymt skicklig gjord.
Men ser man på Jurassic Parks effekter som kom tidigare så förstår man hur viktigt det är med ett bra special effects team såsom I.L.M., för dom effekterna är fortfarande grymma.
Jag var en av dom sågade filmen när den kom men har på senare tid börjat uppskatta den enkla storyn och ser den enbart som en underhållningsfilm och inget mer och då blir betyget högre.
Storytelling har aldrig varit Emmerich starkaste sida men det uppväger han med coola karaktärer och specialeffekter och jag anser att i alla fall 2 av Emmerich filmer är nära på mästervärk.
Jag kan tycka att precis som med Michael Bay och Jerry Bruckheimer att Emmerich har fått lite orättvisst mycket skit i media och att man borde uppskatta dom mer för att dom är villiga till att underhålla en hel världs biopublik och det räcker långt för mig.
The Runaways (2010)
Cast (urval): Kristin Stewart, Dakota Fanning
Regi: Floria Sigismondi
Betyg: 3/5
Joan Jett (Kristin Stewart) är en rockchick som 1975 börjar ett band som heter The Runaways tillsammans med en slemmig skivproducent Kim Fowley, dom har som ambition att starta ett tjejband som ska lira rå, sexig och vild rock.
Efter lite sökande hittar dom den 15 åriga Cherie Currie (Dakota Fanning) som drömmer om att bli sångerska, precis som sin stora idol David Bowie och helt plötsligt så är The Runaways fulltalig, med medlemmarna Joan Jett, Cherie Currie, Sandy West, Lita Ford och Jackie Fox.
Efter en del repande och smågig på små ställen så börjar dom göra sig ett namn och när Mercury Records vill signa dom så har dom lyckas.
Allt verkar på ytan vara bra, dom lever rockdrömmen med sex,drugs and Rock´n Roll men Cherie kan inte hantera hela rockcirkusen och med en pappa hemma som har stora problem med alkoholen och en mamma som inte bryr sig om henne eller hennes syster, som bor i Indonesien, så börjar Cherie få stora problem med droger och inte nog med det så är dom andra i bandet tröttta på henne, för att hon får all uppmärksamhet i massmedia.
Allt som började så bra börjar balla ur ordentligt och efter 2 år så spricker bandet och en av dom mest kortlivade banden är över.
Joan Jett har varit med och övervakat under hela inspelningen och hon är även producent till filmen och hon har sagt att filmen visar en korrekt bild av The Runaways.
Hon var väldigt överraskad när hon fick bandet där Kristen Stewart sjöng några av The Runaways låtar, hon trodde att det var hon själv på bandet, så likt sjöng Stewart.
The Runaways var som sagt väldigt kortlivad men blev språngbrädan för Joan Jett som blev på egen hand en stor stjärna med monsterhiten I Love Rock N´Roll som sålde 10 miljoner ex men även doldisen Lita Ford blev en stor stjärna på 80-talet inom hårdrocken med hiten Kiss Me Deadly men även megaballaden I Close My Eyes Forever som hon sjöng med Ozzy.
Men stackars Cherie försökte efter The Runaways bli skådis och lyckades få en roll i filmerna Foxes och Twilight Zone: The Movie men sen tog det slut och hon la skådisyrket på hyllan under 90-talet och nu livnär hon sig som motorsågsartist, men hon blev drogfri till slut.
Kristen Stewart är klockren som Joan Jett och det är såna här roller hon ska göra, där hon vår spela en tuff och stark kvinna som knullar både män och kvinnor, jag anser att hon inte alls passar som Bella i Twilight filmerna, hon passar inte i roller där hon spelar bräcklig och veg, hoppas hon kommer att fortsätta hitta såna här roller.
Dakota Fanning har jag lite problem med att hon spelar Cherie men jag tror att det hänger ihop med att man har henne på näthinnan som barnskådis och när hon och Stewart har en kärleksscen så känns det inte helt rätt men kan man blockera bilden av henne när hon var barn så gör hon ett bra jobb och visar att hon även är duktig skådis som äldre.
Regissören Floria Sigismondi gör sin debut som långfilmsregissör och hon har lyckas bra med biografin över The Runaways men där är några minus såsom att filmen är ganska så ytlig och går inte så djupt in på karaktärerna och jag hade velat se mer av Lita Ford som bara är blir en bifigur precis som dom andra två doldisarna i bandet, all blickfång är på Joan Jett och Cherie och det är synd tycker jag, tycker även att filmen är för kort och att Floria har hastat fram handlingen.
Soundtracket är som väntat väldigt bra och fläskigt, jag stiftade för övrigt bekantskap med The Runaways på slutet när jag började upptäcka att Joan Jett hade gjort annat än sin stora monsterhit och började kolla lite vad hon hade gjort innan och hittade The Runaways som hade lite mer rå sound än vad Joan själv har.
Gillar man 70-tals musik och framför allt The Runaways så är detta filmen för dig..
