Toy Story 3 (2010)

Bolag: Disney/Pixar
Regi: Lee Unkrich
Cast (urval): Tom Hanks, Tim Allen, Joan Cusack, Ned Beatty
Betyg: 4/5
Andy har blivit 17 år och ska börja på college så det betyder att han måste flytta hemifrån och innan han ska göra det så ska han sortera och slänga saker han inte behöver mer.
Han bestämmer sig för att ta med sig Woody till college och sparar resten av gänget på vinden hos sin mamma, men ett misstag sker och Woodys gäng blir kastade i soporna men lyckas ta sig därifrån och gömmer sig i en låda som ska till ett dagis.
Woody försöker övertala dom till att stanna i huset men dom vill pröva lyckan på dagiset, så Woody hänger med.
Dagiset ser bra ut, till och med väldigt bra ut men skenet kan ju bedra och Woddy saknar Andy så han sticker iväg för att hitta hem.

1995 kom ettan som blev en världssuccé direkt och som blev en av dom första helt dataanimerade film och som satte ribban för andra dataanimerade filmer.
1999 kom tvåan som även den blev en gigantisk hit och sen blev det inget förrän nu 2010, när Disney och Pixar snörar i hop säcken med trean.
Precis som i dom andra så är det Tom Hanks och Co som är rösterna bakom Woody, Buzz Lightyear och dom andra i gänget och är i trean tillkommer massor av nya karaktärer såsom Barbie och Ken.
Visst Toy Story är för dom mindre men även vuxna har njutit i 15 år av dessa underbara karaktärer och blevit underhållna av denna underbara trilogi.
Trean är tycker jag den svagaste i trilogin, har inte riktigt samma magi som dom andra, med tanke på att dom andra får 5:or av mig men den är ändå fantastisk och man får följa med på en sista äventyr där det händer saker så gott som hela tiden .
Det stora minuset är att den blir lite väl sentimental och att man sitter med vetskapen att det är den sista filmen dom kommer att göra.
Alla tycker inte om den (min styvson som är 9 år tyckte den var lam) men jag älskar dessa karaktärer och precis som Woody och gänget så känns det som man har kommit hem igen.
Sjätte Sinnet (The Sixth Sense) (1999)
Bolag: Hollywood Pictures
Regi: M. Night Shymalan
Cast (urval): Bruce Willis, Toni Collette
Betyg: 3
Dr. Malcolm Crowe är en berömd barnpsykolog som en kväll i sin lägenhet stöter på en f.d patient som han inte kunde hjälpa och som skjuter Dr. Malcolm och sen sig själv.
Efter den incidenten så är allt förändrat mellan Crowe och hans fru och han hemsöks utav minnet utav patienten som sköt sig själv.
Han tar sig an ett annat fall, en grabb som heter Cole och som är en udda pojke som inte har några vänner och som bor med sin mamma.
Crowe ser likheter mellan detta fall och det andra fallet som han misslyckades med och ju mer han nystar i Coles problem desto mer märkliga saker kommer upp till ytan.
1999 kom denna och blev en stor överraskning både i USA och i hela världen (spelade in $673 m ) och blev starskottet för regissören M. Night Shymalan som helt plötsligt blev det hetaste i Hollywood, innan dess var han mest känd för manuset till Stuart Little.
Blev även starskottet för Haley Joel Osment som fullständigt briljerar som Cole och som myntade den numera klassiska "I See Dead People" och som över en natt blev hela världens favorit barnskådis.
Shymalan tog fasta på succén och fortsatte göra bra filmer med udda twister i slutet (Unbreakable, Signs, The Village och Lady In The Water).
Sen verkar det precis som att hans fantasi tog slut med 2008 års The Happening som varken gick hem hos kritiker eller publiken och nu i år kom han med The Last Airbender som nog är den film i år som är mest utskälld och bespottat, så hans nästa film kommer ju bli en väldigt viktig film för honom om han vill fortsätta göra film för storbolagen.
Haley är idag mest känd för att han har åkt dit för rattfylla, klassisk barnskådis öde med andra ord.
Jag kom ihåg när jag så Sjätte Sinnet första gången och totalt blev tagen på sängen utav twisten i slutet och hyllade filmen till skyarna.
Tyvärr är ju twisten en viktig del av spänningen i filmen och när man vet den så blir filmen inte mera än en bra thriller som är lite småseg och där man mest sitter och retar sig på att man vet slutet, så det är både på gott och ont att ha en sådan twist på slutet.
Bruce Willis som Dr Malcolm gör en bra och nedstämd tolkning av en plågad man, som försöker hjälpa Cole när det egentligen han som behöver mest hjälp, Toni Collette som Coles mamma gör som alltid en suverän rolltolkning men kommer lite i skymundan för Willis och Osments tolkningar.
Killers (2010)
Bolag: Lions Gate
Regi: Robert Luketic
Cast: Asthon Kuther, Katherine Heigl, Tom Selleck
Betyg: 3/5
Spencer (Kutcher) är en yrkesmördare som på ett uppdrag i Nice möter Jen (Heigl) som är en amerikanska på semester med sina föräldrar och dom blir förälskade och skapar sig ett liv tillsammans.
3 år senare är dom gifta och bor i ett medelklass villaområde och Spencer har lagt revolverna på hyllan, så man kan säga att dom lever ett perfekt liv, förutom att Spencers svärfar spelad av Tom Selleck kan vara lite irriterande och något av en besservisser men annars har dom det perfekta livet förutom att Jen inte vet vad Spencer hade för yrke innan dom träffades, något hom kommer att bli varse om.
Deras trygga liv ändras till ett väldigt otryggt liv när det visar sig att där finns ett $ 20 miljoners kontrakt på Spencer och helt plötsligt är vänner, grannar och arbetskollegor livsfarliga för dom, för nån av dom kan vara yrkesmördare och vill inkassera pengarna.
Så Spencer får plocka fram sina färdigheter för att försvara sig själv och sin fru men han får även plocka fram sin ärliga sida när hans fru kräver att få veta vad som händer, medan folk dör som flugor runt omkring dom.
I år har det varit populärt att göra romantiska komedier med action i handlingen och dom flesta varit bra och underhållande filmer (The Bounty Hunter, Knight & Day och En Galen Natt) och gjort bra ifrån sig på den vita duken.
Kritikerna har väl inte varit överväldigande postitiva men jag får säga att jag blir underhållen utav dessa filmer, där man inte behöver lägga mer nån tankeverksamhet eller förberedelse, man bara lutar sig tillbaka och skrattar samtidigt som man gör en actiontarm nöjd.
Dessa filmer kan man ta med sin kille/man utan att han ska känna att " åh nej inte nån jävla sliskig chickfilm", här får man action till männen och kärlek till kvinnorna och humor till bägge.
Katherine Heigl har ju blivit något av den nya Julia Roberts med några riktiga stora blockbusters (The Ugly Truth, 27 Dresses och På Smällen) och hon har rätt karisma och sexighet som gör att man faller för henne i dessa filmer och samtidigt har hon en härlig humor som oftast smittar av sig på hennes motspelare.
Man kan tycka att det är smart att casta Aston Kutcher som en ung yrkesmördare för att det passar hans träaktiga och stela stil och han känns mer rätt här än i Valentines Day som kom tidigare i år och som skulle vara 2010 års stora romkom.
Precis som i Knight & Day så funkar inte riktigt samspelet mellan huvudrollsinnehavarna, vilket är enormt viktigt i en sån är film men filmskaparna har uppvägt det med en hel del actionsekvenser och Tom Selleck i högform som den buttra svärfadern, som är en fröjd att skåda, tyvärr så är hans roll lite för liten, dom hade ju kunnat utöka den i filmen.
Men allt i allt så är det en typisk 3:a, man blir underhållen och får skratta lite men den lämnar inga direkta avtryck hos en.
Knight & Day (2010)

Detta är en gammaldags action/äventyr/romantisk/komedi som man inte är så bortskämd med nuförtiden som luktar lite Bond och Mission Impossible och som känns som en ny genre för James Mangold, fast han har ju nästan med varje film bytat genre, Walk The Line som är en biografi, Identity, kriminal/thriller, Stulna År, drama och med mera.