Ett låst liv.....skrämmande eller lockande!!!!
Jag är snart 37 år gammal (nästa månad...fan vad man börjar känna sig gammal) och jag har mer eller mindre intalat mig själv att jag varken kommer att gifta mig eller få några barn...kanske på sin höjd nån förlovning...och jag hade mer eller mindre accepterat det och ska jag vara ärlig så tyckte jag att det var skönt med ett olåst liv...d.v.s att man kan göra precis som man vill utan att ta nån hänsyn till nån och kunna festa och leva jävel tills man blir inlåst på ålderdomshemet.
Så levde jag fram tills några av mina bästa vänner fick barn...en underbar liten son och första gången man höll honom så kändes det bara så rätt och naturligt...man ville inte lämna honom ifrån sig. Då började man tänka om och vad man egentligen ville med sitt liv men den tanken försvann efter ett tag och man gick tillbaka till sitt vanliga slacker liv...tills jag träffade mitt ex och hon började prata om att vi skulle skaffa barn...jag försökte hitta alla argument i mot att få barn såsom att hon var för gammal el att jag var för gammal el att hon redan hade 2 barn och räckte inte det...fan jag hade tusen argument i mot det, men sanningen var att jag fick panik och ville bara dumpa henne och springa så fort som jag kunde.
Nu min nya kärlek Marina (ni vet hon vampyren) vill så fruktansvärt ha barn med mig...min första tanke var FUCK inte igen och började leta efter ursäkter för att dumpa henne och springa...det var extremt nära att jag gjorde det men nåt inom mig sa att jag skulle stanna kvar och se vad framtiden kunde inbringa. Nu när vi pratar om barn så känns det mer avslappnat och naturligt....kanske för att hon är den enda jag kan se mig själv ha barn med och familjeliv eller för att jag har kommit till en punkt i mitt liv där jag känner mig mer tillfreds med mig själv....fuck jag har inget svar på varför men det känns bara jävligt rätt.
Jag lovar att nästa blogg blir roligare!!!!
Älskar dig Marina darling!!!!
Ha det!!!
Så levde jag fram tills några av mina bästa vänner fick barn...en underbar liten son och första gången man höll honom så kändes det bara så rätt och naturligt...man ville inte lämna honom ifrån sig. Då började man tänka om och vad man egentligen ville med sitt liv men den tanken försvann efter ett tag och man gick tillbaka till sitt vanliga slacker liv...tills jag träffade mitt ex och hon började prata om att vi skulle skaffa barn...jag försökte hitta alla argument i mot att få barn såsom att hon var för gammal el att jag var för gammal el att hon redan hade 2 barn och räckte inte det...fan jag hade tusen argument i mot det, men sanningen var att jag fick panik och ville bara dumpa henne och springa så fort som jag kunde.
Nu min nya kärlek Marina (ni vet hon vampyren) vill så fruktansvärt ha barn med mig...min första tanke var FUCK inte igen och började leta efter ursäkter för att dumpa henne och springa...det var extremt nära att jag gjorde det men nåt inom mig sa att jag skulle stanna kvar och se vad framtiden kunde inbringa. Nu när vi pratar om barn så känns det mer avslappnat och naturligt....kanske för att hon är den enda jag kan se mig själv ha barn med och familjeliv eller för att jag har kommit till en punkt i mitt liv där jag känner mig mer tillfreds med mig själv....fuck jag har inget svar på varför men det känns bara jävligt rätt.
Jag lovar att nästa blogg blir roligare!!!!
Älskar dig Marina darling!!!!
Ha det!!!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag behöver ju aldrig tvivla på din kärlek till mig. Det e bara att gå in och läsa din blogg. Mitt liv är komplett nu när du finns där! Älskar dig som fan!!
Trackback
