.

Just nu känns mitt liv ganska fucked up, jag är helt enkelt less på allt och alla..Känner att hela jävla världen har nåt i mot mig..
Har hänt ganska mycket på sista tiden och jag har haft många tankar om mitt liv och var jag är i livet just nu..Hmm låt mig se nu, jag är 37 år gammal och jag har inte lyckas med särskilt mycket i mitt liv..En av dom få sakerna som jag var stolt över var mitt jobb..Hittade mitt kall i vården och jobbade 6 år inom kommunen..Allså jobbade..För när det kändes som bajs så blev det ju inte bättre när man fick sparken på skumma grunder och på små skitsaker..Ett litet ljus i mörkert är att facket är på min sida och försöker att förhandla en schysst avtal till mig..

Jag är ju nygift och då ska allt känns sådär Hollywood happy och visst jag är glad..Men (dessa jävla MEN jag hatar dom) jag känner mig mest tom och känner inte att jag tillför så mycket som en make ska göra och inte fan blev det bättre av att jag blev arbetslös på köpet..Hur bra make är man då??
Vi försöker att få barn och vi har jobbat som två jävla Duracell kaniner på speed och vad har hänt..Just det inget har hänt..Detta är nog första gången i mitt liv som jag har hatat ett kvinnligt könsorgan..Vi bägge går omkring och skyller på oss själva och till sist blir man bara less och tänker fucked it, den skäggiga gubbafan däruppe vill kanske inte att jag ska ha barn..Hmm låt oss se nu Per vill ha barn men har han lyckas med nåt i sitt liv?? Nej det har han inte, då blir det inga barn för honom, storkarna strejkar..

Jag o frugan flyttade ihop ganska så snabbt och jag bara hängde med utan att tänka efter, när jag i själva verket ville bo lite själv och bara vara, jag har nästan aldrig bott ensam i mitt liv och kände att det hade varit skönt..Men ödet ville annorlunda och helt plötsligt bor vi ihop och ska snart flytta till en 3:a o jag känner mig inte motiverad till det, jag känner mig bara less..
Missförstå mig inte, jag älskar Marina över allt annat o inget av detta är hennes fel men jag känner mig rastlös o rotlös..Känner mig inte hemma nånstans..Mest av allt vill jag bara sätta mig i ett hörn o bli ett socialt vrak..  
Jag är livrädd för att jag ska bli nåt missanpassad socialt freak som inte vågar träffa människor och bara sitter inne och glor på film och tycker synd om mig själv och bara tycker att allt o alla är pest o pina..

På Foreigners nya platta finns en låt som heter I Can´t Give Up där dom sjunger hur ens liv hade varit utan den man älskar, att livet hade varit enklare men att man inte kan lämna den man älskar för att man vill inte ge upp det man har..Det tycker jag summerar mitt liv just nu..

Nej Per det är dags att rycka upp sig och ta tag i mitt liv..Men det får bli en annan dag, för nu är jag less och pallar inte..

Nopp och ingen jävla filmsnack blir det inte heller för denna gången..